If you love somebody..
"If you love somebody, let them go.
If they return, they were always yours.
If they don't, they never were."
29 April ~ L som i Livstecken
Mycket händer.. eller snarare har hänt sedan sist jag delade med mig av mitt liv här, och jag tror inte att jag ska rabbla upp allt då det skulle ta på tok för lång tid! Kommer nog ta lite allt eftersom.. :}
Om man sammanfattar lite i stora drag så har våren hittat hit till Bällsta och vårbruket är i full rulle för alla bönder, fåren på gården har lammat klart iprincip och jag har fått fast anställning med grisarna, känns jätte bra! Lite stressiga dagar imellanåt men det är det värt! Min älskade och saknade Aredhel har fått fara vidare till livet efter detta och min fina häst Stormur mår prima! Vi har tagit oss långt nu han och jag i ridningen. Håller på att jobbar fram en tölt på honom.. men svårt är det! Eller svårt och svårt.. vi tar det i hans takt. En häst som är riden som tregångare behöver nog tid på sig för att få fram sina "töltmuskler".. så just nu tränar vi töltmönstret i en mycket samlad och töltaktig skritt, ska visa lite bilder på honom någon dag här tänkte jag :}
I övrigt så är allt bra, Valborg i morgon och det ser jag verkligen fram emot! Har långhelgsledigt nu så ska försöka att bara njuta! Så snart kommer finaste och hämtar mig så ska vi spendera helgen hos honom, får se vad det blir av det hela. Har nyligen varit ute och matat lilla Chester som är ett utav flasklammen här på gården, så söt är han! Växer så det knakar.. därav bilderna nedan på fåren som släpptes ut här om dagen;P
Men nu ska jag fortsätta med den extremt tråkiga tvätten.. hoppas ni har det bra där ute :}
Here Without You ♥
Idag är det den 1:a april 2011.. en dag jag har fruktat. Min finaste finaste S*Dragoncoons Aredhel har fått somna in och lämna mig för att få fara vidare till världen efter detta. Det har varit bland det tuffaste beslut jag tvingats göra.. Men när man väl tvingas möta sanningen, så får man inte vara egoistisk. Man måste få låta dem gå..
Aredhel har spenderat sina sista år med mig, och det sätt hon utvecklats på trodde jag var omöjligt när hon först flyttade in hos mig. Första gången jag såg henne, var hon rädd.. jätte smal lät ingen komma henne för nära inpå. Jag minns att jag, utan att någonsin ha sett henne, bar in henne i kattburen till lägenheten där hon skulle bo med mig. Hon var min första katt, min första dröm och förhoppning om en helt egen Maine Coon.
Hon sprang ut ur buren när jag först öppnade den, förvirrad och jätte rädd.. det tog ca ett halvår innan jag fick ta på henne.. och från dess så har hon tyrt sig till mig mer och mer. Nu vore någonting konstigt om hon inte följde mig överallt, alltid låg vid min sida när mörkret lagt sig och legat kvar på samma ställe när dagen åter igen infann sig.. En katt är en katt, jag vet.. men det blir så annorlunda när det blir en familjemedlem..
Jag vet att hon mår bra nu, det tvivlar jag inte på.. men saknaden river i mig och jag ville verkligen inte att det skulle ta slut! Inte nu iallafall.. Min lilla tös kommer altid att vara den bästa, har så fina minnen med henne..
Tack för alla dessa år min lilla prinsessa, glömmer dig aldrig!
Kommer aldrig att finnas någon som dig, matte älskar dig ♥ 
