Ja, vad ska man säga.. har fått många negativa besked idag. Bland annat att Kumla kommun vägrar betala en plats så att jag får studera till hösten.. oavsett om det är distans eller inte. Och jag förstår verkligen inte!? Varför? Här kämpar man som jag vet inte vad.. och arbetsförmedlingen vägrar hjälpa en så att man äns kan ta sig på en arbetsintervju som ligger utanför länet och nu samma sak när det gäller studier?! Jag känner mig utnyttjad. Dom vet att jag är ute på praktik på 100% och kämpar för att få ta mig vidare i livet, och just nu känns det som, om det nu inte är så, att dom vägrar hjälpa mig eftersom att jag för tillfället är gratis arbetskraft och avlastning till de anställda i kommunen? Hur länge ska man orka hålla glöden uppe egentligen? En dag säger det väl stop, man orkar inte längre.. Jag hoppas verkligen att nått sker innom snar framtid och att ett ljus tänds i livet, att jag slipper det här.. :(

Nu ska jag duscha av mig allt grubbel, visst det är sent, men ibland får man..
Och imorgon kommer det att ske något annorlunda, jag har nämnligen i all
hast valt att ställa upp som jourhem till en Norsk skogskatthane under en kortare tid.
Men vad gör man inte när nöden sätter fart och saker och ting förändras drastiskt?

*Lekte "egen" frisör ihelgen, kanske inte syns så mycket på bilderna.
Blev mörkblont med ljusa slingor lite var stans*