Ja.. vad ska man säga? Är ganska tom på ord..

Idag har tystnaden fått tala för sig själv för min del. Vi var ju in på ATG med lilla Puke som på den senaste tiden haft super ont i hovarna.. Och den senaste tiden så har det bara gått utför, trotts medecinering och en massa annat. Så nu de senaste dagarna så har han mest legat ner och knappt vela gå framåt. Och tråkigt nog.. så visade röntgenbilderna något som är det sista man vågat tro... Hans hovben har roterat ytterligare, och om det skulle ske igen finns risken att det går igenom sulan på honom.. Jag vet knappt vad jag ska skriva..

Beslutet är iallafall taget. Från och med torsdag så kommer Puke att få galoppera på de stora gröna ängarna i livet efter detta. Då upphör lidandet, smärtan och det instängda liv som han lever just nu. Det är dags att ta förväl.. och jag, din ägare, och inte minst din Emma kommer att finnas där med dig när stunden är kommen.
We will remember you!